En dyslektiker är inte något man kan förklara med en mall eller en ram alla är olika. Det som är lika för alla är att alla har svårt i skolan på ett eller anat sätt. En del har svårt för läsningen en annan kan inte stava för fem öre och en tredje kan inget av detta men inget är rätt eller fel alla är dyslektiker och det ska man vara stolt över. Dyslexi är endast en diagnos och inget mer, men en del finner den pinsam och hemsk och något som man måste gömma för alla andra men så är det inte. Du ska vara stolt över den du är och bara för att du är dyslektisk är du fortfarande den samma som innan snarare är det mer att du fått den sista biten i ditt pussel. Utan denna diagnos skulle du inte ha någon förklaring på varför det inte går så bra i skolan och det är jag hundra på skulle vara jobbigare än att våga erkänna att du är dyslektiker. Något man ofta glömmer i frågan om man ska vara stolt eller gömma sin dyslexi är att det är något du inte kan bli av med det är en del av dig som du inte kan välja bort. Välj då att tänka på dyslexi som en gåva med en unik blick på saker eller situationer. För min uppfattning är att dyslektiker har ofta ett annat unikt synsätt på situationer eller ser en lösning när andra inte ser den alls och kanske detta är varför så många med dyslexi har lyckats så fantastiskt med sin gåva så som dessa personer nedan alla dyslektiker.
