När jag var 13 år åkte jag på mitt första dyslexi läger där jag lärde mig att det var inte livsfaligt att prata engelska utan att det var till och med roligt. Dessa läger är något som format mitt liv sedan dess det är där jag har lärt mig att jag inte är ensam i min situvation. Sommarlägerna har gett mig en tro på mig själv genom att jag vet att jag klarade av saker på lägret jag alldrig trodde jag skulle kunna och det tankesättet att allt var möjligt tog jag med mig in i skolan. Genom min tro och envishet så lyckades jag med det jag alldrig trodde gå ut nionde klass. Så tack vare mina sommrar på läger har jag förändrat min syn på mig själv och andra med dyxlexi. Jag har själv jobbat på dessa läger och planerar att fortfarande vara engagerad i läger för dyslextiska barn. Alla barn förtjänar att känna att de kan och att de inte är ensama och jag vet att läger är en bra väg för att komma närmare det är ni intreserade gå in på. https://brevik.kfum.se/sommarlager/adventure-camp/
eller hör av er till mig med frågor .