Känslan av att jag är dum i huvudet och att jag klarar inte av det här är något jag ofta känner. När jag var mindre så var detta något som mycket kretsade runt skolsaker så som jag kan inte läsa lika bra som dom andra barnen alltså är jag dum i huvudet. Sen min första tid i skolan har jag känt denna känsla hela vägen men jag har ändå lärt mig att hantera känslan och nu mer ser jag den som att jag inte kan det men att jag behöver bara öva lite extra eller att det kommer bara ta längre tid för mig innan jag är lika bra som dom andra men jag kommer ändå att klara av allt på mitt sätt.
Resan till min nuvarande känsla av att jag inte kan allt men jag kan försöka göra allt och fina min väg för att klara av allt har varit lång och jag är inte riktigt framme en men en bra bit på vägen. För mig började sen största resan när jag började skolan och började läsa eftersom jag inte kunde läsa lika bra som dom andra barnen kände jag mig sämre och därför var jag dum. Denna känsla kämpade jag med då jag gjorde flera lästester och fick samma resultat att jag låg under snittet och behövde öva mer för att komma i kapp. Jag tyckte att jag övade och övade men skillnaden kom ju inte. Så småningom så fick jag min diagnos och då föll en av mina pusselbitar på plats det fanns en anledning till mina problem. Efter detta fick jag en känsla av att jag är inte så dum jag trodde utan jag är bara en dyslektiker vilket var skönt .
Nästa stora dumstämpel kom första gången jag gjorde nationella provet i femman under hörförståelsen på engelska. provet började och jag lyssnade men förstod inget och försökte egen men det gick bara inte så jag kände mig helt dum då de andra barnen skrev och förstod så jag började gråta och hela provet var förstört. Den dagen när jag kom hem sa jag att jag var dum i huvudet och att jag aldrig kommer gå ut grundskolan det var jag helt säker på eftersom att jag inte klarade av ett prov i femman så skulle jag aldrig klara av proven i nian. Detta fick mina föräldrar att bli förtvivlade och jag och min mamma åkte på alla möjliga olika behandlingar och terapier för att på något sätt göra det lättare och bättre. Detta gav resultat och en dag kände jag själv att jag ser saker jag aldrig sett förut samt jag kan hålla balansen på en balans platta i över en minut något jag endast kunnat drömma om tidigare.
Under min första vecka i högstadiet kom min nästa stora händelse som fick mig att dum stämpla mig själv. Högläsning av asagudarna och det blev min tur jag protesterade men sen så började jag staka ut ett ord och sen en hel mening sen sa läraren stopp och någon annan fick ta vid. Jag var sämst i mina ögon och var övertygad att högstadiet kommer jag aldrig kunna gå ut det är omöjligt. Efter en vecka så fick jag tillbaka ett viktigt engelska prov som jag innan hade förberett mig på att jag hade fått IG på. Proven lades på min plats och jag drog mig för att kolla alla andra hade fått bra på provet och jag tog mod åt mig och kikade på ett hörn och där stod det MVG något jag aldrig kunnat drömma om jag började gråta av lycka vilket skrämde mina klasskompisar för dom visste inget men jag var så stolt så jag kunde inte låta bli. Jag började tro att det kanske skulle gå .
När jag sökte till gymnasiet i nian så fann jag min dröm linje och jag kom inte in på den i första intagningen då mina betyg inte räckte till. Under hela vår terminen gjorde jag allt för att få mina betyg att höja sig så jag kom in där jag ville . När jag fick mina slutbetyg hade jag lyckats, jag hade höjt mina betyg och under sommaren fick jag mitt dröm besked att jag hade kommit in på den linjen jag ville. Jag hade då klarat av det jag var så övertygad om att jag aldrig skulle göra jag hade gått ut nian och kommit in på den gymnasielinjen jag ville.
Under min gymnasietid mötes jag av prövningar på ett annat sätt då jag visste att jag kunde skriva proven och uppsatser var nu kampen att sätta rimliga krav på sig själv det svåra. Rimliga krav är det jag fortfarande har svårt att veta vart jag ska dra gränsen då jag lätt ställer alldeles för höga krav på mig själv. Under min gymnasietid gjorde jag allt jag kunde för att få så bra resultat som möjligt på allt, detta blev fort jobbigt och under andra året så blev pressen för stor och jag var nära att totalt gå in i väggen. Under denna erfarenhet lärde jag mig att så smått börja prioritera mig själv och jag klarade av allt jag ville och fick dom resultat jag drömde om men jag insåg samtidigt att allt kunde inte gå lika utan något kan gå dåligt och det är okej . Som den största resultatet och beviset på att jag har alltid haft fel när känslan av att jag är dum i huvudet har kommit är nog att jag klarade av att gå ut gymnasiet på tre år med betyg jag är stolt över och inga IG utan jag klarade allt jag tog för mig.
Då du känner dig helt trög eller sämre en någon annan så måste du tänka på att alla känner så någon gång. Även om den stunden är det ofta svårt att förstå det överhuvudtaget. men försök då istället att inse bara du gör ditt bästa så kommer du att nå dina drömmar bara du försöker och kämpar. För vägen fram till dina mål eller drömmar kommer vara jobbig och svår men om du vågar göra arbetet kommer du förvåna dig själv över resultaten du kan åstadkomma så våga kämpa .